Gud så skönt det har varit med semester och sommarlov!!! :))) Om två dagar börjar jag jobba igen och om två veckor börjar skolan. Tänk nu har jag bara ett år kvar! :)) Trots att jag gärna hade velat varit ledig i flera veckor till så känns det ändå helt okej att börja jobba igen. Under höstterminen ska jag läsa två helt nya ämnen, sociologi och ekonomi, undrar just hur det kommer att gå. Försöker klura ut hur mycket jag ska jobba ... Idag började min lilla tös i årskurs 3, fattar det bara inte!
Det har varit en skön sommar samtidigt som den har varit oerhört tuff, känslomässigt. Saknaden efter pappa har varit enorm och Lillan har haft/har det otroligt tufft. Hon vill inte bo varannan vecka hos pappa :(( Tidigare har hon sagt att det beror på alla regler och att det inte finns några kompisar där, nu innan hon skulle åka talade hon om att hon hade en klump i magen för att behöva åka. "Jag vill inte, pappa är så elak, han bara skäller på mig"sa hon. Det gör så fruktansvärt ont i mig ... å jag vet inte riktigt HUR och VAD jag ska göra ... Jag tror att det handlar mer om att hon inte känner sig välkommen, han ser henne inte och hon känner sig inte älskad. Jag önskade att han kunde ringa lite oftare och höra hur det är med henne. Han ringer högst två gånger den veckan hon är här hos mig, oftast bara en gång. Sen så frågar han henne mycket om mig, Storan och hur det är här hemma, vilket hon tycker är jobbigt, lika så att hon hör att han och "flickan" sitter och pratar om mig och då negativt. Stackars liten, inte vill hon sitta å höra elakheter och negativa saker om sin mamma ... å sen säger han att hon är så j... likt sin mamma, vad ger det för signaler??? Ja, inte att han tycker om henne i varje fall ...
Jag tror att om han bara skulle se Lillan mer, visa att han verkligen älskar henne och att hon har ett värde, ringa oftare och sluta prata om mig, så skulle detta lösa sig. Men jag har försökt förklarat det för honom men han fattar ju inte. Å ska sanningen fram så är det väl precis det här som hans nya lilla flicka vill, att lillan ska försvinna.
Med kärleken känns allt bara bra eller rättare sagt helt underbart. Jag hade helt glömt bort hur det känns att vara älskad och det värme så gott, vilken känsla! Han är bara så himla underbar! :)) Men visst tycker vi olika, har olika intressen, olika syn på barnuppfostran och livet men det som är så himla skönt är att jag kan slappna av och vara jag - han älskar mig för den jag är och jag han för den han är!! Vi behöver inte kompromissa, han har sitt å jag har mitt :)) å om den dagen kommer att vi vill slå ihop våra påsar så tror jag absolut inte att det kommer att bli några som helst problem. Vi är så trygga med varandra och med oss själva.
Jag är så tacksam för alla goa, underbara vänner som jag har ... men framför allt så är jag så tacksam och stolt över mina älskade underbara döttrar och min familj förstås. Utan er är jag ingenting!
