Ja, nu var det länge sen som jag skrev men det har helt enkelt hänt så mycket så jag har inte haft tid.
Är nu på slutspurten på de första 15 hp denna termin och som vanligt känns det övermäktigt och jag tvivlar på om jag verkligen kommer att kunna ro detta i hamn. Jag har nu fått det där brevet från Csn som jag har bävat för och jag blir återbetalnings skyldig. Hur mycket vet jag inte än men det rör sig om MYCKET pengar, vart jag ska hitta dem har jag ingen som helst aning om. Lösningen får helt enkelt bli ett banklån eller en avbetalningsplan hos Csn ... det enda positiva är att min studieskuld minskar ...
Lillan har börjat hos kurator och ska även börja i en grupp för barn vars föräldrar är skilda. Det är hon själv som tog initiativet både till kurator och gruppen, hon orkade inget mer, som hon själv sa. Jag lider verkligen med henne och det gör så förbaskat ont att hon ska behöva genomlida detta helvete MEN jag är så otroligt stolt över hennes sätt att hantera situationen, hon är verkligen beundransvärd, så himla klok och stark , trots sin ålder.
Saknar "Storan" enormt mycket här hemma, det är så oerhört tomt och tyst utan henne ... samtidigt som jag är så otroligt glad för hennes skull. Absolut ingen är värd denna lycka mer än hon!!
Jag är upp över öronen förälskad i "min man", han är helt underbar! Vi har velat fram och tillbaka under en period om vi verkligen kan få ihop det ... att vi älskar varandra tvekar vi inte en sekund på, men det är inte lätt att få ihop allt ... och det är allt det praktiska. Men vi har nu märkt att vi inte kan vara utan varandra så vi kör, det det bär dit bär det ... Jag skulle kunna ge allt för att det verkligen ska fungera ... men kärleken övervinner allt heter det ju så då kommer det att fungera!!
Trots att jag knappt kan vänta tills skolan är över, då jag tar min examen, vilket kommer att innebära att "livet kommer tillbaka" ... så älskar jag verkligen mitt liv !! Och jag ser med stor nyfikenhet och spänning på framtiden
