Energi

Idag har jag haft en härlig dag :)) jag hoppas verkligen att allt håller på att vända nu! Min hälsa är på väg tillbaka och jag känner att energin kommer smygande ... nu börjar jag bli redo för att sätta ett datum för att sluta röka, men när?

Hämtade Lillan i går och det är så skönt att ha henne hemma igen :)) åter igen så fungerade avlämningen och ingen är gladare än jag. Men tyvärr så har det inte fungerat med skötseln av Lillans tänder denna vecka heller. Så nu tänker jag inte ta det någon mer gång, det får helt enkelt bli så att vi går tillsammans med henne till tandläkaren å passar inte tiden så får vi helt enkelt byta den. Jag ska se till att hon drar båda tänderna innan hon åker på söndag, det finns liksom inget annat. Tandköttet är rött, blått, det varas rejält och det luktar pyton :((

Jag ska göra precis så som läkaren sa, ta hjälp!! Slösa inte mer energi ...

Därför så tänker inte jag lägga mer energi på att få honom att förstå vikten av att hjälpa henne med tänderna. Samma sak blir det med läxorna, lillan ligger redan efter i matten ... så det blir så att vi båda får gå på utvecklingssamtal tillsammans. Egentligen så vill jag inte att vi ska behöva göra detta tillsammans, det gör fortfarande så otroligt ont att behöva träffa honom men jag orkar inte lägga mer energi på detta.

Jag tänker avvakta med att boka tid på soc eftersom att det känns som att samarbetet börjar fungera bättre ... Lillan vill inte gå till en kurator så därför ska jag avvakta med det några veckor till, måste kännas bra för henne!

Studierna går sakta med säkert framåt. Förra momentets gruppuppgiften och extrauppgiften för seminariefrånvaron är godkända :)) och sammanfattningen är skriven och klar, nu är det enbart tentan kvar. I morgon ska jag börja med detta moment, egentligen är det två veckor sen den startade men jag har bra inte orkat. Men det ska nog inte behöva vara några problem, hoppas jag i varje fall. Jag har sökt praktikplat och jag hoppas innerligt som jag hoppas att jag får. Om jag inte får den vet jag verkligen inte vart jag ska söka :(( men det får jag ta tag i då i såna fall.

Jag har börjar arbeta igen. Verkligen kul att komma tillbaka och träffa alla. Det kommer att bli otroligt skönt att få mer pengar i plånboken och planerar jag det hela så ska det inte bli några större beskymer med att få ihop tiden heller, det måste ju fungera helt enkelt.

Jag har nu bokat in lite roligheter i agendan. Två kurser, bergsmeditation och buggkurs :)) En kryssning till Åland och en information om en studiecirkel som ska börja ...

I morgon funderar vi på att bowla, hoppas att det finns någon bana ledig.

Förändring

Nu får det helt enkelt vara slut på alla motgångar, nu vill jag ha medvind i seglet. Annars orkar jag inget mer!!! Därför har jag beslutat mig för att lägga all fokus runt lösningar denna vecka ....

Jag vill ha beskedet nu, så jag vet vad jag kan ställa in skallen efter. Jag vill inte ha ont i magen och fundera längre, jag vill bara ha det överstökat. På något vis så ordnar det sig alltid.

Jag drömmer om att köpa ett par längdskidor, en spark och en ny cykel ... å att Lillan vågar dra (plocka bort) sina två lösa tänder.

Jag saknar Pappa så att det gör ont! Inget kommer någonsin att bli det samma men jag vet att du är med oss hela tiden, det känner jag!! :))

En dröm

Härom natten hade jag en mycket märklig dröm. Det är faktiskt sällan som jag drömmer nu för tiden. Men den här drömmen var så tydlig och jag kände så mycket. Den här natten sov jag dessutom väldigt djup och jag sov hela natten.

"Lillans pappa kom och hämtade henne och jag sa till honom att jag ber om ursäkt för att jag har varit ett psykfall i 8 år och att jag har förstört 8 år av hans liv. Jag bad om en kram, vilket jag fick och han luktade så där otroligt underbart gott. Sen sa jag att jag har förlåtit honom. Han tittade frågande på mig men stora stirrande ögon samtidigt som han berättade att han visste att jag var sjuk och undrade därför om jag skulle dö?

- Nej, så sjuk är jag inte svarade jag.

- Ska du ta livet av dig? frågade han

- Nej, svarade jag.

Sen så tittade jag på Lillan och sa till henne att vi ses snart. När de åkte iväg visste jag att jag inte skulle se honom mer, att vi var klar med varandra men att Lillan hela tiden skulle komma tillbaka till mig.

Sen fortsatte drömmen med att jag var i ett krig med olika människor i små trupper, det var ute bland gamla bodar och små förråd. Jag blev skjuten med de missade och sen så var det någon som gick på mig men jag lossades att jag var död, eftersom att jag visste att det var enda chansen att jag skulle överleva. Lillan låg en bit längre bort, hon blev inte skjuten. Men när jag tittade mot henne såg jag att det bara var hennes kläder som låg kvar så jag gick runt för att leta henne, men jag visste hela tiden att det inte var någon fara med henne. Så jag var inte orolig jag bara undrade vart hon var.

Sen dyker han upp igen och vill kyssas, så vi börjar kysser varandra. Det känns som att det är en vass förskärare som sticks in i munnen. De skär i min tunga och jag kommer på att här inne har även ”flickan” vispa runt med sin tunga och jag känner då att jag inte vill vara där inne längre så jag slutar att kyssa med honom. Han vill då att vi ska vara ömma med varandra med kropparna denna gång och så tryckte han sin kropp emot min men då förklarar jag för honom att det är över mellan oss och att jag inte vill mer".

Vilken märklig dröm, Hur ska jag tolka den? Betyder det här att det är dags att jag ska gå vidare eller att jag redan har gått vidare. Eller var det de jag gjorde den natten, släppte allt ...

Hopp :))

Jag och Lillans pappa hade igår för första gången ett bra samarbete :)) Vi hade en bra dialog via sms, en dialog helt utan känslor och onödiga ord, en dialog med få ord. Jag är så otroligt glad och kan inte låta bli att önska och hoppas på att det kommer att fortsätta. Det är ju precis så här det ska vara ... Nu håller vi tummarna för att det fortsätter på detta spår!!

Igår var jag på prova-på-kurs på Bergsmeditation, vilken häftig grej! Spännande och intressant. Jag skulle vilja gå på en kurs men tyvärr så känner jag att jag inte vågar, är rädd att helt bryta ihop, är helt enkelt rädd för att min hälsa är för klen ... å sen så har vi ju det där med ekonomin också ...

Chans

Idag har jag varit på lavastens massage (med varma stenar) och jag kan bara säga ett ord, UNDERBART!! Är så otroligt avslappnad i hela kroppen!!! Passade även på att köpa räddningsdroppar, vilket ska vara bra för det mesta bland annat mot chock, stress, sömnproblem och för att få mer ork. Så nu hoppas jag på att det ska hjälpa mig på bästa sätt.

Med posten idag kom ett brev från läkaren, han har bokat in en ny tid för samtal och provsvar till mig på tisdag nästa vecka. Blir faktiskt lite smått orolig eftersom att det skulle dröja ung 1 1/2 vecka och för ett prov 2 till 3 veckor att få provsvaren. Så nu funderar jag på om det är något allvarligt eftersom att det har gått så fort, var ju till läkaren i fredags ... Snälla, håll alla tummar och tår för att det inte är nått allvarligt!!

Nu har även extrauppgifterna kommit och de ser inte allt för svårt ut men den var tyvärr ganska så stor :(( Kommer nog att behöva några heldagar för att lösa den ... men jag ska inte ta tag i den nu denna vecka ... orkar inte, måste vila!

Är så stolt över Lillan, som hon kämpar på!! Hon har i kväll läst läsläxan två gånger och hon är så duktig!! Tänk vad stor hon har blivit, så klok! På ett vis så skrämmer det mig, jag vill inte att hon ska behöva berövas på sin barndom, barn behöver mognas i en lugn takt å här går det undan med en rasande fart. Vet inte hur jag ska kunna stoppa det? Vet inte ens om det är rätt att stoppa det?

Idag har jag tagit reda på lite kring samarbetsavtal och det låter faktiskt som att det är riktigt bra. Jag har även kollat upp med Lillans chans att kunna få gå och prata med någon och även det låter väldigt bra :)) Nu är det bara att vänta på rätta tillfälle och beställa tider och sen informera x:et om det, vilket inte kommer att bli helt lätt! Men jag gör detta enbart för Lillans skull, och om jag kunde hitta något annat sätt för att han och jag skulle kunna prata och samarbeta kring henne så skulle jag givit vis hellre göra så. På fredag ska jag följa Lillan till skolan för att hon ska få vaccination och jag ska då prata med skolsköterskan och fröken. Usch och fy för att han och jag inte ska kunna fixa det här ändå! Men det var som "min" läkare sa, du ska ta all hjälp som du kan få både för hennes och din skull. Föräldrar måste kunna prata och samarbeta med varandra för barnet skull. Å han har ju så rätt!!

I morgon ska jag prova på något helt nytt, Bergsmeditation. Vilket jag ser med spänning fram emot att få se vad det är.

Känslor

Fortsätter att vila å faktiskt så har det börjat gett med sig, de kroppsliga besvären :)) Väntar med spänning på provsvaren, hoppas innerligt att det inte är något större fel! Läkaren gav mig så mycket bra tips och råd. Jag vet nu att man ska ta all hjälp man kan få!!!

Idag avslutades termin 3 :)) vilket innebär att jag har gjort halva tiden av min utbildning!! Men eftersom att jag inte var upp på seminariet idag så ligger jag nu efter med hästlängder :(( Fick svar av läraren att det blir extra uppgifter, hade hoppats på ett nytt datum för seminarier. Hoppas innerligt att det inte blir så många och svåra. Håller även både tummar och tår för att vårt grupparbete blir godkänt. Annars blir det mycket att ta igen ... Försöker att inte känna mig stressad över att jag inte kunde skriva tentan, nu gäller det att lägga upp det på bästa sätt så att det inte blir allt för mycket ...

I morgon startar termin 4 med ett nytt moment, vilket innebär att jag även missar dessa föreläsningar :(( Men den här veckan ska jag unna mig, för hälsans skull att lägga böckerna på hyllan. Det enda jag ska göra i skolväg är att försöka fixa en praktikplats, skriva ut lite papper, läsa igenom studiehandledningen, planera upplägget och fylla i viktiga datum i agendan ... orkar inte mer!

I morgon ska jag iväg på Lavastens massage, vilket ska bli spännande. Har hört att det ska vara väldigt avslappnande, skönt och framför allt effektivt! Dyrt men jag tror att det är väl investerande pengar.

Lillan kom hem i kväll :)) så skönt att ha henne hemma!! Men jag blir så ledsen, besviken, bekymrad och frustrerad. Hon ser ofräsch ut, luktar illa och ser inte alls glad ut. Stackars liten!! Det gör så oerhört ont i mig!! Hon har två jättelösa tänder, tandköttet är illrött och det är massvis av var runtomkring tänderna :(( Vad gör man?? Hon säger att hon får sköta tänderna själv hos pappa, vilket jag bara kan konstatera då jag tittat i munnen på henne ... ingen vacker syn. Så den här veckan ska vi tampas med tänderna och peppa henne till att våga ta vaccination på fredag, vilket kommer att bli en tuff utmaning!!

Bara jag mår bättre ska jag kontakta skolan, soc och en kurator! Egentligen så varken vill jag eller har speciellt stor lust. Jag tror att vi skulle kunna fixa detta tillsammans, bara vi pratade med varandra! Men det kan vi ju inte. Jag har försökt att prata med honom men det går inte. Har även försökt med sms men han svarar inte på dem heller, så vad ska jag göra? Måste se till att få ordning runt Lillan för hennes skull! Men eftersom att det inte fungerar mellan oss så måste jag ju ta hjälp av andra, hur ska jag annars göra? Jag fattar inte varför det inte ska kunna fungera? Men det var som en s.k. vän till honom sa till mig att han vill straffa mig, men varför? Jo, han har så dåligt samvete och han har fortfarande känslor kvar... Kan det verkligen vara så? Men det skulle ju i och för sig förklara varför han är så aggressiv ...

Lillan hamnar i kläm och därför vill jag att hon ska prata med någon utomstående, någon professionell. Någon som kan få veta hur hon egentligen mår så att hon får släppa på trycket! De har ju tystnadsplikt samtidigt som de har anmälnings skyldighet. Så om de får reda på något som de anser att hon mår dåligt av måste de signalera till oss föräldrar och även soc. Skulle det visa sig att det är något som gör att hon inte mår bra nu tex hur hon bor, hennes saker, hur hon blir behandlad mm får de helt enkelt hjälpa oss att lösa det! Jag gör allt för att hon ska få må bra, det är det enda som betyder något!

Det är så otroligt synd att vi inte kan lösa det här själva, det skulle kunna vara så smidigt bara vi pratade med varandra! Bara vi båda kunde sätta henne i första hand ...

Jag är så tacksam och glad för att jag har Storan som kan rycka in å hjälpa till nu när jag inte är kry. Hon har städat undan julen, städat hela lägenheten, handlat och servat mig med mat. Vad skulle jag ha gjort utan henne?? Jag hoppas innerligt att jag kan "betala tillbaka" allt en dag :))

Drömmer

När man inte orkar göra så mycket och absolut inte kan sova så snurrar tankarna på. Tankarna på framtiden åh vad mycket skoj det finns att hitta på :)) Drömmer om att kunna boka in roligheter i agendan, både vardagsaktiviteter så som till exempel buggkurs, yogakurs och regelbunden träning på gym.

Till lite helgmysigheter med ett härligt gäng vänner, varför inte prova på att åka hundspann, tandemskärmflygning nedför ett lagomt högt berg, bandyfinalen, kryssning till Åland, Dirty Dancing på China teatern i Stockholm eller varför inte en helg på spa med massor av härliga behandlingar,

Sen så finns det ju massor av lite längre och dyrare äventyr som skulle vara extremt härligt till exempel en veckas skidsemester i Åre, en eller varför inte två veckor till Kroatien, Montenegro eller Cypern, en weekend till Prag med massvis av shopping, en mysvecka i Stockholm, Malungsveckan eller tänk att få åka till Island för att rida och bada i någon varm härlig källa … Det finns bara två saker att hoppas på och det är att 2012 ger mig hälsan och pengar!

Här och Nu

Kroppen säger ifrån och den beter sig så märkligt men Tack och lov så har de i dagsläget inte hittat något allvarligt och jag ber till Gud att de inte kommer att hitta något heller. De har nu i varje fall tagit olika prover och jag känner att läkarna som jag har träffat verkligen bryr sig och tar det här på allvar. Det månar om att jag ska må bra och de vill verkligen hjälpa mig! Jag är så tacksam för att jag har haft turen och förmånen att få träffa dessa två herrar! Men jag kan villigt erkänna att jag är orolig och lite rädd …

Har idag fått lärt mig att man ska lyssna och ta till sig informationen som flygvärdinnorna ger (rädda sig själv först, före barnen), ta lärdom av finanskrisen i Grekland(man kan inte låna av energin hur länge som helst) och att missar man ett tåg så kommer det fler (det kommer fler chanser här i livet).

Nu har jag fått rådet av läkaren att enbart ta det lugnt och se till att äta och sova ordentligt. Allt annat ska jag lägga på hyllan så länge om jag överhuvudtaget ska ha en chans att bli bättre. Har jag otur så kan det bli sämre annars. Jag ska vara här och nu!

Jag hoppas att allt blir bra!

Svårt

Jag har så svårt för att läsa, kanske att det är dags att ge upp? Ibland tänker jag, är det verkligen värt allt slit? Kommer jag att klara mig igenom allt? Men jag vill verkligen inte hoppa av, jag vill gå klart, jag vill få min utbildning men hur i hela fridens dagar ska jag klara mig igenom allt??

Jag måste läsa, intensivläsa för att överhuvudtaget ha en chans att klara tentan men jag hittar ingen motivation och jag kan helt enkelt inte koncentrera mig. Jag orkar bara inte och jag fattar helt enkelt inte vad jag läser!!

Lillan har det svårt, hon vill inte bo varannan vecka utan snarare några dagar i taget, en kortare period. Hon saknar den andre för mycket ... stackars liten. Fan att hon ska behöva gå igenom det här, jag skulle offra allt för att hon skulle slippa!!!

Hon verkar inte ha så stor lust att göra något förutom att leka med kompisar. Undrar om det gör ont i henne, att hon saknar sin familj vid "familjetillfällen" och därför väljer att avstå? Jag vet inte hur mycket jag vågar pressa henne heller. Jag tycker att hon emellanåt verkar helt slut och trött, att hon bara behöver ta det lugnt ... jag är verkligen orolig för hur hon mår! Vad ska jag ta mig till? Jag känner mig så oerhört ensam i detta!

Idag när du ringde blev hon så glad, efteråt blev hon ledsen och arg. Arg för att hon ska behöva bo så här, arg för att du flyttade, arg för att vi inte längre är en familj, arg för att vi inte kan prata, arg för att hon inte få ta med sig sina saker som hon vill ... Stackars, stackars barn!!!

Hon försöker verkligen att acceptera och gilla läget. Hon vill tycka om "flickan", hon vill tycka om att bo hos mamma, hon vill tycka om att bo hos pappa, hon vill acceptera och tycka om att mamma och pappa är separerade ... Egentligen så är hon så otroligt ledsen och krossad av allt som har hänt! Det har varit och är mycket för henne att ta in och förstå. Allt som har hänt är så stora saker och det har verkligen påverkat henne. Hon brukar ofta säga till mig att - Mamma jag är alltid ledsen inombords för att pappa flyttade, att pappa träffade "flickan" ( hon säger hennes namn) och att morfar blev sjuk och dog, men jag tänker inte på det, för då går det bättre! Detta är ju inte alls bra, att redan vid 8 års ålder lägga locket på ... att bara gå vidare utan att våga känna och försöka förstå. Tänk att vara så liten och inte våga sörja högt för allt som hon går igenom ... Mitt hjärta blöder ...

Jag saknar det vi hade, jag saknar fortfarande oss ... jag saknar det jag en gång trodde att vi hade ... Jag skulle kunna göra precis vad som helst för att få tillbaka det ...

Men samtidigt så vet jag att det inte var på riktigt, att du aldrig kände det jag kände, att du aldrig helt var min ... att det vi hade endast var en fasad av lögner. Det gör så oerhört ont ... Kommer jag någonsin att bli hel igen? Kommer jag att våga lita på kärleken? Kommer jag att våga satsa på något nytt?

Med facit i handen vet jag att det var det bästa som kunde hända, för att jag skulle få upp ögon för vem du egentligen är. Annars hade jag ju levt kvar i en falsk värld ...jag har så svårt att ta till mig allt, svårt att acceptera att den personen som jag älskade så otroligt högt, innerligt och ärligt inte finns längre och egentligen aldrig har funnits ...

FAN FAN FAN vad det här är svårt och det gör fortfarande så fruktansvärt ONT!!!

Varför är det helt plötsligt jobbigare nu igen, jag trodde att det skulle bli lättare med tiden men saknade verkar bara bli värre ... är det för att det märks mer på Lillan nu? Är det därför som det är jobbigare? Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska ta mig igenom detta en gång till, min reservtank är ju så gott som slut ...

Jag saknar pappa så det gör ont i mig!!

Funderar

I går kväll "dog" min dator ... jag trodde ärligt talat att hjärtat skulle stanna. Jag behöver den ju varje dag och har inte ekonomi för att lämna in den på reparation eller köpa en ny. Som tur var har jag världens bästa x :)) eller rättare sagt xx, som lovade komma hit idag och kolla om han kunde fixa den, vilket han kunde!!! :)) Snacka om tur! Där sparade jag in en rejäl slant ...

Lillans hon funderar och funderar, stackars liten! Hon kommer i kläm för att vi inte kan samarbeta ... jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till??? Ska jag beställa en tid för samtal eller kommer det inte att bli något bättre? Blir det sämre? Det enda jag vill är att det ska fungera runt henne, att hon ska må och ha det bra!! Sen så är det ju det här med att bo varannan vecka, vilket hon inte vill och ska jag vara ärlig så tror jag inte heller att det är så bra för ett barn. De måste känna sig rotlös, att hela tiden få ställa om sig och dessutom inte ens få ta med sig saker/kläder som de vill. Jag tycker att det är hennes saker/kläder och det måste ju kunna följa henne??

Idag var vi ut på en liten promenad och det var hur skönt som helst. I morgon ska jag få hjälp med att ställa om bindningen på Lillans skidor. Jag längtar tills vi kan åka slalom. Som det är just nu så är det endast isigt i backarna och då är det inte roligt att åka, jag hoppas verkligen att det kommer mer snö!

Studierna går sisådär, har svårt för att koncentrera mig när Lillan är hemma men jag har i varje fall hunnit läsa lite och sen så har vi kommit igång med grupparbetet. Jag funderar på vart jag ska söka min praktikplats. Arbetsmiljöfrågor tycker jag är intressant, främst förebyggande ... Jag funderar även på vilka valbara kurser som jag ska söka, vilket ska sökas före mitten av april ...

Den här veckan tänkte jag att vi skulle hinna med åtminstone ett besök till skidbacken, skridskoplan, badhuset och bowlinghallen ... men som det ser ut nu vet jag inte riktigt om vi kommer att hinna något av det, tyvärr :((

I morgon ska jag lämna in Lillans dator på lagning, det är något fel på själva laddningen av batteriet. Har man en bärbar dator är det ju så tråkigt att hela tiden behöva sitta med sladden i och sen så är den ganska så ny så jag hoppas verkligen att det går på garantin!

Till helgen är det bandy som gäller och även kanske om jag har tur så blir det lite festligheter på kvällen ... Förresten så blir Lillan hemma en hel dag extra, vilket är underbart ... Alltid skoj att ha något att se framemot :))

Grrrrrrr

Jag blir så fruktansvärt ledsen, förtvivlad, frustrerad och arg. Vem är du egentligen? Hur har du samvete? Hur kan du sitta och ljuga och få det att låta som om att jag är galen och skriker, jag får ju knappt en syl i vädret ...

Vi kommer aldrig att kunna samarbeta, jag förstår nu fullt och fast ditt x, du är bara för mycket, du är sjuk i huvudet!!FAN FAN FAN att du är Lillans pappa!! Usch och fy!!

Så här är det:
- Jag var i väg och klippte Lillan hos frissan (hon brukar klippa sig hos din svägerska då det endast är topparna)du blev jätte arg och skrek att så dyra (340Kr)inköp skulle vi diskutera och komma överens om innan. Okej sa jag, eftersom att det fanns en poäng i det, vi ska ju dela på kostnaden. Efter det har jag hela tiden haft en dialog med dig innan jag har köpt något.
- Efter detta var du iväg och köpte nya slalompjäxor och hjälm (900kr) till henne, utan att vi ens har provat förra säsongens prylar och utan att du pratade med mig. Sen kom du och skulle ha pengar ... jag ville inte betala eftersom att jag verkligen tycker att man kolla fjolårets prylar först och eftersom att du inte hade pratat med mig innan. Detta hade ju kunnat varit perfekta julklappar.

Idag när jag hämtade henne, talade du om att du hade köpt en planka, slalomglasögon och ett årskort, vilket jag inte alls visste att du hade köpt (även de hade varit perfekta julklappa) Att jag minsann skulle betala om hon skulle ta med det, lika så gällde pjäxorna och hjälmen. Vilket jag vägrar, vi har inte diskuterat detta å dessutom är säsongskortet ett familjekort (dvs "er familj", egentligen får ni inte ha ett sånt då kravet är att alla står skriven på samma adress, vilket ingen av er gör ... blir faktiskt lite smått sugen att "skvallra" på er), varför skulle jag vara med och betala på det????????

När vi kom hem provade jag fjolårets hjälm, glasögon och pjäxor och det passar perfekt:)) Men nu passar ju inte pjäxorna i bindningen eftersom att du har ställt om de ... Jag anade att de skulle passa eftersom att skridskorna passar och det är samma storlek, de köptes ungefär samtidigt, strax efter jul i fjol ...

Jag ringde och då tycker du att vi ska ställa om de varje gång eftersom att hon inte får ta DINA grejor till mig (det verkar inte vara hennes). Du vill inte köpa och att det sen ska bli kvar här, du har hittills inte köpt något som har blivit kvar här men däremot har det varit tvärtom ...

Eftersom att hennes skidor och stavar köptes av pengar från ett konto som jag har sparat på så får de bli kvar här och du får köpa nytt, tyvärr! Men eftersom att jag inte kan ställa om bindningen å hon inte kan ha samma pjäxor så måste det bli så! Det finns liksom inget annat val ... Jag ska i morgon beställa tid för att få de ställa efter hennes pjäxor som hon har här och sen blir utrustningen kvar här hemma, stackars Lillan ... fattar du inte att det är hon som kommer i kläm ... Hur tänker du egentligen eller du tänker väl inte alls!

Sen så har du mage att säga att mina slalomskidor köptes för huspengarna, de köptes för julklappspengar som jag fick av min mamma och pappa och det vet du. Du bara ljuger för att det ska låta bra inför henne, allt går i repris ... Jag är så korkad som ringer dig, det är bättre med sms eller att jag ringer på dagtid då du jobbar, då kan du faktiskt vara trevlig och vi kan prata ... det finns ju ingen som sitter och lyssnar som du kan samla poäng hos ...

Ni hade firat nyår uppe i stugan med fyrverkeri, så typiskt dig! Jag som ville åka dit i fjol men det sa du bestämt nej till, lika så med raketerna. Varför gör du allt med henne som jag har velat och önskat? Jag skulle kunna förutspå vad du kommer att göra med henne framöver men jag skiter i det, jag fattar bara inte varför?? De finns de som tror att de vet varför men jag vet inte ... Hur orkar du??? Varför släpper du inte taget?

Varför vill du överhuvudtaget till pappas grav? Har du dåligt samvete för något? Eller är det enbart för att såra och försöka krossa mig?

Jag vill att vi får hjälp med att kunna samarbeta runt Lillan men då säger du att ingen kan tvinga oss att kunna samarbeta. Vad är det för dj... inställning när man har barn ihop??? Det bevisar mycket om vem du är tycker jag!!

Du säger att anledningen till att jag och mitt x har kunnat samarbetat är pga att han enbart har tigit och hållit med, att han är en mes och toffel ... undrar vad han skulle säga om jag berättade ... Han och jag som har vridit och vänt, bråkat, diskuterat om så otroligt mycket .. piercing, tatueringar, mobiler, tider, kläder, kompisar, killar ... ja allt som vi föräldrar bör diskutera med varandra. Vi har ändå hela tiden respekterat varandra och betet oss emot varandra ... Jag tror att om jag skulle berätta för honom skulle han bli så förbannade och söka upp dig ...

DU ÄR INGET ANNAT ÄN EN FEG LITEN LORT SOM LJUGER OCH BEDRAR!!!! "Liten på jorden men stor i orden" eller " Mycket snack och liten verkstad" ...de fick jag höra av folk när vi träffades men jag kunde för allt i livet inte tro att ett enda ord stämde ... varför tog ingen tag i mig och varnade mig på allvar?????? Då hade jag sluppit uppleva detta!! Men mening var att Lillan skulle födas ....

God fortsättning

Det blev ett härligt slut på 2011 med otroligt god mat och dryck, trevligt sällskap och mycket skratt :)) Året hade nog inte kunnat avslutats bättre ...

Nu ser jag framemot ett nytt år med spänning, förväntan och glädje ... Undrar vad 2012 har att erbjuda. Det blir i varje fall en bra start, Lillan kommer hem i kväll och har dessutom jullov, så jag få njuta av henne hela dagarna lång! Storan kommer också att vara hemma vilket innebär att hela familjen är samlade i en hel vecka, mys och livskvalité på högnivå med andra ord! Tyvärr så kommer jag att behöva läsa en hel del med det får jag göra på kvällstid när Lillan sover och Storan kanske är ute på sitt håll ... Hoppas att det ges möjlighet till lite skidåkning :))

Jag har redan hunnit planera in lite roligheter i agendan ... det är alltid så skoj att ha något att se framemot :))

God fortsättning!! :))