Andrum och styrka

I tisdagskväll ringde Lillan, hon ville hem - NU! Hon var så ledsen å det gör så ont i mig ... Efter mycket om och men så fick jag henne att stanna kvar ... Men på onsdagsmorgon ringde hon igen, hon ville hem  ... så vid lunchtid kom hon. Vi (Lillan, jag och hennes pappa) hade ett långt samtal om hur allt är, jag fick ur mig nästan allt, vilket känns oerhört skönt :)) Lillan  var så duktig och även hon vågade prata, jag kan inget  annat än att vara oerhört stolt över min lilla tös!! Jag skjutsade tillbaka henne igen på torsdagskväll ... Jag hoppas innerligt att detta hjälper, men jag måste erkänna att jag är tveksam. Hanns nya flicka har ju fått det som hon vill och han begriper inte bättre. Sen så tror jag faktiskt att hon betyder mer än Lillan, han har blivit gammal och har inte tålamod och ork med barn längre, tyvärr! :((

Vi har så många snälla och omtänksamma människor runt omkring oss och det är jag evigt tacksam och glad för!!

Jag längtar efter ett eget hus och en egen trädgård!! Jag längtar efter att slippa planera och behöva ta hänsyn till alla andra. Jag undrar om jag någonsin kommer dit att jag få prioritera mig själv ... Jag börjar känna mig sliten och jag vet inte hur länge till jag orkar ... Hoppas hoppas att jag orkar den sista biten ... Jag både vill och behöver andrum; NU!!!!!

Med kärleken känns det oerhört komplicerat ... dels med barnuppfostran och faktisk värderingar, brist på egentid ... Men jag ÄLSKAR verkligen honom!!

Pappa

Det finns inga ord som kan beskriva vad jag känner, saknaden är så total och allt är så ofattbart ... blir jag någonsin hel igen ...

 

<3 <3 <3

Småtungt & Ensamt

Det är nog precis nu som jag ska skrika stopp stopp stanna jag hinner inte med ... men jag vet inte om jag varken vill eller orkar ... är det överhuvudtaget någon idé? Eller ska jag helt enkelt njuta i nuet och det får blir som det blir ... Vi är ju som vi är, och båda är redan formade och klara, men passar vi ihop, kan vi komplettera varandra på ett bra sätt?  De är nog ingen idé att sitta och fundera  ... tror inte att jag kommer fram till något ändå ... Så länge han har sitt och jag har mitt så behöver vi inte kompromissa, han gör ju som han vill och jag gör som jag vill ... och vi sitter inte ihop!! Tack och lov för det!!

Det som är jobbigt just nu är att vi har barnen olika veckor, vilket innebär att vi inte har någon egentid tillsammans, om ingen av oss fixar barnpiga ... vilket inte alls är skoj eftersom att man endast träffar sina små varannan vecka ... och inte kan vi göra något med barnen tillsammans heller ... men men, det finns en mening med allt som sker - Undrar bara VAD det ÄR !!!

Men vad hittar man på, på semestern helt ensam? Jag har ingen singel vän att umgås med, ingen trädgård att vistas i, inget badväder (jag har varken bikini eller baddräkt heller för den delen), knappt någon bil, knappt några pengar, alla vänner tillbringar sin semester med familjen ... Det enda som jag kan komma på att göra är att ta bussen upp till mor eller be henne hämta mig men jag vet inte om jag har så lust, tanken är att vi ska röja lite i stugan och det känns inget vidare ... När jag är i stugan saknar jag pappa mer än någonsin ... Titta på tv, läsa böcker, städa, tvätta, plantera om blommor, röja i förrådet, motionera, sova, baka, sortera bland skolpappren, sortera alla papper, är ju förstås andra saker som jag skulle kunna göra ... Men inget av dessa saker tilltalar mig, jag vill hämta energi och göra något roligt, jag vill skratta, må gott, hämta energi, uppleva saker ... 

Varför blir jag så sötsugen och röksugen när jag blir uttråkad eller less ??? Precis som att det ska bli bättre av att äta eller röka ... tänk om jag kunde bli motionssugen istället !!! Undrar om det går att "programmera om mig" så att det skulle kunna bli så ?!?!

Har inga som helst planer för dagen, förutom att tvätta lite (läs mycket) och handla ...

Jag längtar efter Lillan, det är så tomt <3 Jag saknar pappa så att det gör ont, fattar inte riktigt att han är borta ... <3

Drömmer

Jag drömmer om en resa till solen, värmen och havet, tillsammans med mina fina underbara flickor <3  det skulle vi verkligen behöva. Alla tre behöver ladda batterierna efter allt som har varit.

Jag drömmer om egentid med kärleken, helst flera dagar i rad <3 så att vi både hann "bara vara" och uppleva något tillsammans

Jag drömmer om ett eget litet hus, helst ett litet torp med ett stort öppet kök och ett sånt där gammalt skafferi, öppen spis och några kakelugnar och en mysig gammal trädgård ... lite nya prylar, en ny fin cykel, nya sängkläder och handdukar och nytt porslin, jag vill ha bort alla gamla dåliga energier ... lite nya kläder, bikini, regnkläder och stövlar.

Jag drömmer om att få orka att börja träna så att jag kan gå ner de sista kilona. Jag vill inte släppa omkring på onödiga kilon. Jag vill att min kropp ska hålla många år till. Jag vill känna mig fräsch ...

Jag drömmer om att kunna få den rätta viljan så att jag kan fimpa för gott. Det finns verkligen inget positivt med att röka. Jag luktar illa, det kostar pengar, jag utsätter både mig själv och min omgivning för otroliga risker och sen så upplever jag att det är stressande att röka ...

Men framför allt så drömmer jag om kraft och styrka att våga ta itu med lillans önskemål, jag önskar att jag hade styrkan och modet att prata med hennes pappa och försöka få honom att först. Kanske att det då skulle finnas en chans att han skulle kunna få henne att komma på andra tankar, att han skulle kunna få henne att trivas lika bra där som här hemma ...

Känslorna svallar

Vilken dag det blev igår, känslorna svallade på högsta nivå ...

Dagen började med att Lillan och jag låg å myste i sängen och småpratade :)) Men vissa saker som hon antydde gjorde mig orolig men jag tänkte att det är säker bara jag som är en "orolig hönsmamma" så jag slog bort tankarna direkt ... Senare stod Lillan i duschen så ropade hon helt plötsligt - Mamma, jag tror nog att jag trivs bäst här hemma ... Det knyter sig i min mage, hur skulle det fungera, skulle han gå med på det, skulle han förstå eller skulle han tro att det är jag som har satt griller i huvudet på henne. Han skulle aldrig fatta att det beror helt och hållet på honom själv och att det faktiskt var precis det här som jag försökte varna honom för ... och att det är precis det här som hans nya lilla flicka ville ... Å jag är rädd för att "tredje världskriget börjar" och att Lillan mister sin pappa. Som jag har sagt tidigare, han är inte värd Lillan men Lillan är värd sin pappa ...

Det är inte undra på att hon inte trivs lika där som här, det verkar vara två helt olika världar. Den världen som hon möts av där, är totalt olik den värld som hon har växt upp i. Det kanske inte direkt är några konstiga regler MEN det är totalt nya och otroligt "annorlunda" än vad hon är van vid. Och sen så får hon hela tiden höra att hon är uppstudsig, att hon inte hör något, att hon förstör ... Det gör så ONT i mig :(( det känns som att jag ska gå sönder ...

Kärleken kom hit och åt middag med oss, mysigt <3 sen på kvällen var vi ut och åkte lite :)) Och när Lillan och jag var in på macken för att köpa glass kom lillans pappa in, en märklig känsla ... där stod vi tillsammans på mindre än en kvadratmeter och utanför satt våra nya ...  Och det märktes på honom att även han tyckte att det kändes konstigt. Det konstigaste är att jag inte känner honom längre, att vi har varit ett par och att vi har Lillan tillsammans känns så märkligt ... Jag skulle vilja krypa in i hans famn samtidigt som jag skulle vilja slå honom hört!! Allt är så dubbelt och det gör fortfarande så förbannat ONT

Kärleken stannade kvar en stund efter att Lillan hade somnat så att vi fick lite egentid :)) Allt känns bara så bra och rätt ...

Kärleken

Igår var kärleken hit :)) å vad jag älskar denna karl!! Han är så otroligt förstående och rar. Jag förklarade för honom om hur jag känner och han säger att det är okej, han kan förstå. Han säger även att han kan vänta tills jag är redo ... men jag ser i hanns ögon att det är jobbigt, att han blir ledsen. Jag vill absolut inte såra honom!!! Och jag vill absolut inte mista honom! Men jag kan inte rå på att mina känslor åker bergochdalbana ...Jag är så rädd, rädd för att allt ska bli fel ... Jag önskade att vi hade mer tid tillsammans <3

Samtidigt som jag bara vill vara och njuta här och nu, så vill jag städa och göra fint. Jag trivs som sagt bäst när "var sak har sin plats", det underlättar, man hittar allt och det blir lättstädat :)) Jag skulle även vilja rensa, rensa bort alla dåliga energier ... byta ut alla sängkläder, handdukar, porslin mm ... det finns så många minnen och det gör fortfarande så fruktansvärt ONT.

Samtidigt så vill jag bara slöa och slappa. Samtidigt som jag vill jag vara social, passa på och njuta av mina underbara flickor och familj, alla mina fantastiska vänner. Och samtidigt så vill jag resa och uppleva ...  Jag vill så mycket och det dåliga samvetet gnager i mig :)) Jag MÅSTE försöka skaka av mig det dåliga samvetet ...

Älska

Jag plockar och plockar och det verkar aldrig ta slut :(( Frågan är bara vart jag ska förvara allt? Kan liksom inte slänga bort saker/kläder på grund av platsbrist, måste helt enkelt hitta smarta förvarings knep ... Men snart är det i varje fall klart :)) Eller rättare sagt klart uppe i lägenheten, har ju ett helt förråd med, ett förråd som inte alls ser kul ut. Allt är endast inslängt och i en enda röra :(( vet inte riktigt hur jag ska organisera där inne, skulle behöva hyllor ...

Egentligen så är det ingen eller ingenting som säger att jag måste plocka, jag är ju liksom min egen boss :)) men jag tycker att det är skönast och att det fungerar bäst när var sak har sin plats. Jag gillar att ha fint runt omkring mig ... allt blir mycket roligare och lättare då!


Jag har hittat världens underbaraste man :)) men varför känns det då inte hundra ... känns som att jag letar fel, fel på honom och fel på oss ...VARFÖR ska det behöva vara så??? Är jag inte klar med mitt förra än, är det det som spökar eller är jag helt enkelt för rädd? Kanske att jag inte är mogen och redo för något nytt, det kanske är för tidigt ändå? Kanske att jag bör stanna upp och vara för mig själv ett tag. Jag kanske ska vara själv tills jag har hittat tillbaka till mig själv helt, tills jag har läkt och kommit till ro. Ena dagen vill jag fly och förklara för honom att det är över och andra dan vill jag krypa in i honom å aldrig släppa taget ... Det är en märklig känsla att känna så dubbelt, han betyder så oerhört mycket för mig och jag trivs verkligen med honom ... Jag kan stolt och villigt erkänna att jag redan ÄLSKAR honom av hela mitt <3 Något som jag vet är att jag ALLTID vill ha honom i  mitt liv, på ett eller annat sätt!!!

Jag behöver tid

Egentligen finns det inga ord som kan beskriva hur jag mår, hur jag upplever saker och ting ... Jag är inte sur, inte trött ... det är bara det att det räcker, det räcker och blir över. Jag har gjort allt och mycket mer ... men ibland rinner det över, jag orkar inte :(( Det känns som att jag är på väg att ge upp, trots att jag nu mår bättre än på mycket länge. Jag har slitit och då menar jag slitit för att få det att gå runt, jag har känt mig som en fånge, en fånge utan egentid och det enda som har hållit mig uppe är att jag har sett fram emot semestern.

Nu är semestern här  ... som jag har längtat!!! Men vad händer, allt ska planeras och allt kostar pengar, pengar som jag tyvärr inte har ... jag blir så less och trött :(( Var ska jag nu hämta energi, hur ska jag ladda batterierna ... Och dessutom med vetskapen om att snart kommer återbetalningskravet från studielånet, pengar som jag redan har levt upp, pengar som jag har spenderat på mat och hyra. Men det är så att Csn anser att jag har gått med för stor vinst på huset, vilket jag ABSOLUT INTE har gjort :(( detta eftersom att vi inte kunde göra avdrag på allt ... Jag blir så less!! Jag ber till högre makter att brevet inte kommer, att de ska se att jag inte alls har gått i vinst ... att de ska förstå, men myndigheter förstår inte, de har sina regler och regler är till för att följas ...

Det känns som att alla drar i mig, jag ska vara överallt. Jag får så dåligt samvete och det tar så oerhört mycket energi ... Jag vill bara vara, leva här och nu!!! Jag orkar inte planera mer och jag orkar inte försöka få ihop det, jag vill njuta och andas ... Samtidigt som jag känner att jag håller på att läka så börjar det kroppsliga symtomen att komma tillbaka :(( Jag orkar inte en vända till ...

Jag ber till mina änglar om hjälp varje kväll, hjälp om att få kraft att orka vidare, kraft att stå ut tills ekonomin är ikapp, kraft att acceptera allt som har hänt, kraft och stryka att gå vidare, kraft att stå på benen ... Och visst har jag fått hjälp :)) Jag har fått massvis av hjälp av änglarna, mina flickor, mina familj och mina vänner - utan alla hjälp har det aldrig gått MEN jag behöver mer hjälp, jag behöver hjälp hela vägen ända in till mål ... och jag är snart där. Men för att komma dit behöver jag vila, tid att andas, tid att bara vara, tid att ta det lugnt och njuta ...

                                                                   .... Snälla svik mig inte nu, Jag är nästan där!!!

Medvind

Äntligen semester :)) Nu väntar hela 6 veckor av ledighet!! Å vad jag ska njuta, njuta av livet och att bara va och ta dagen som den kommer. Tre veckor tillsammans med Lillan och tre veckor för mig själv ... Storan kommer tyvärr att behöva arbeta hela sommaren.

Jag känner att livet är på väg tillbaka till mig, jag börjar läka ... Jag ÄLSKAR verkligen livet!!!

Kärleken, det är komplicerat och svårt att våga komma någon riktigt nära och ibland vill jag bara dra, jag blir helt enkelt för rädd ... samtidigt som allt känns så rätt. Men jag har inte bråttom och orkar han inte vänta så ..."det finns en mening med allt som sker". Något som tilltalar mig är att han har sitt och jag har mitt och så vill jag att det ska vara för alltid. Jag vill verkligen inte ha en vardag igen, jag vill rå mitt eget och mig själv. Det blir som det blir, jag njuter här och nu!!

Jag har precis fått meddelande om att jag kom in på kurserna som jag har sökt :)) Det ska bli riktigt spännande ... tänk att jag enbart har ett år kvar ...

Trots en del hinder så känns det som att jag har medvind i seglet, för första gången på flera år :)) Det mesta flyter på och det händer mycket.

På grund av allt som har hänt det senaste 1 1/2 året så har jag har lagt mitt lilla projekt på hyllan men det börjar bli dags att ta tag i det igen ... men just nu ska jag fokusera på att försöka fimpa för gott.Tänkte satsa på att vara helt rökfri när studierna drar i gång igen och då återuppta mitt projekt, vilket betyder att jag måste planera och organisera lite ;))