Egentligen finns det inga ord som kan beskriva hur jag mår, hur jag upplever saker och ting ... Jag är inte sur, inte trött ... det är bara det att det räcker, det räcker och blir över. Jag har gjort allt och mycket mer ... men ibland rinner det över, jag orkar inte :(( Det känns som att jag är på väg att ge upp, trots att jag nu mår bättre än på mycket länge. Jag har slitit och då menar jag slitit för att få det att gå runt, jag har känt mig som en fånge, en fånge utan egentid och det enda som har hållit mig uppe är att jag har sett fram emot semestern.
Nu är semestern här ... som jag har längtat!!! Men vad händer, allt ska planeras och allt kostar pengar, pengar som jag tyvärr inte har ... jag blir så less och trött :(( Var ska jag nu hämta energi, hur ska jag ladda batterierna ... Och dessutom med vetskapen om att snart kommer återbetalningskravet från studielånet, pengar som jag redan har levt upp, pengar som jag har spenderat på mat och hyra. Men det är så att Csn anser att jag har gått med för stor vinst på huset, vilket jag ABSOLUT INTE har gjort :(( detta eftersom att vi inte kunde göra avdrag på allt ... Jag blir så less!! Jag ber till högre makter att brevet inte kommer, att de ska se att jag inte alls har gått i vinst ... att de ska förstå, men myndigheter förstår inte, de har sina regler och regler är till för att följas ...
Det känns som att alla drar i mig, jag ska vara överallt. Jag får så dåligt samvete och det tar så oerhört mycket energi ... Jag vill bara vara, leva här och nu!!! Jag orkar inte planera mer och jag orkar inte försöka få ihop det, jag vill njuta och andas ... Samtidigt som jag känner att jag håller på att läka så börjar det kroppsliga symtomen att komma tillbaka :(( Jag orkar inte en vända till ...
Jag ber till mina änglar om hjälp varje kväll, hjälp om att få kraft att orka vidare, kraft att stå ut tills ekonomin är ikapp, kraft att acceptera allt som har hänt, kraft och stryka att gå vidare, kraft att stå på benen ... Och visst har jag fått hjälp :)) Jag har fått massvis av hjälp av änglarna, mina flickor, mina familj och mina vänner - utan alla hjälp har det aldrig gått MEN jag behöver mer hjälp, jag behöver hjälp hela vägen ända in till mål ... och jag är snart där. Men för att komma dit behöver jag vila, tid att andas, tid att bara vara, tid att ta det lugnt och njuta ...
.... Snälla svik mig inte nu, Jag är nästan där!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar