I tisdagskväll ringde Lillan, hon ville hem - NU! Hon var så ledsen å det gör så ont i mig ... Efter mycket om och men så fick jag henne att stanna kvar ... Men på onsdagsmorgon ringde hon igen, hon ville hem ... så vid lunchtid kom hon. Vi (Lillan, jag och hennes pappa) hade ett långt samtal om hur allt är, jag fick ur mig nästan allt, vilket känns oerhört skönt :)) Lillan var så duktig och även hon vågade prata, jag kan inget annat än att vara oerhört stolt över min lilla tös!! Jag skjutsade tillbaka henne igen på torsdagskväll ... Jag hoppas innerligt att detta hjälper, men jag måste erkänna att jag är tveksam. Hanns nya flicka har ju fått det som hon vill och han begriper inte bättre. Sen så tror jag faktiskt att hon betyder mer än Lillan, han har blivit gammal och har inte tålamod och ork med barn längre, tyvärr! :((
Vi har så många snälla och omtänksamma människor runt omkring oss och det är jag evigt tacksam och glad för!!
Jag längtar efter ett eget hus och en egen trädgård!! Jag längtar efter att slippa planera och behöva ta hänsyn till alla andra. Jag undrar om jag någonsin kommer dit att jag få prioritera mig själv ... Jag börjar känna mig sliten och jag vet inte hur länge till jag orkar ... Hoppas hoppas att jag orkar den sista biten ... Jag både vill och behöver andrum; NU!!!!!
Med kärleken känns det oerhört komplicerat ... dels med barnuppfostran och faktisk värderingar, brist på egentid ... Men jag ÄLSKAR verkligen honom!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar