Känner mig bekymrad, bekymrad för vad Lillan behöver utstå och gå igenom. Hon funderar och funderar. Jag fattar inte riktigt varför allt plötsligt har börjat snurra runt runt för henne ... hon ställer så konstiga frågor och det verkar som att allt har kommit ikapp henne igen. Något är på gång men frågan är vad?? Det är ingen idé att jag spekulerar, tids nog kommer jag att få veta ...
Jag trivs som fisken i vattnet på praktiken och det går riktigt bra. Jag känner att de uppskattar det jag sitter och analyserar och de vill verkligen ha konstruktiv kritik. Vilket känns både spännande och skrämmande på samma gång.
Jag har träffat en underbar man och känslomässigt känns allt bara så himla rätt men omständigheterna känns bara så konstiga och komplicerade. Tänker inte fundera på hur det kommer att bli, utan jag ska verkligen njuta här och nu, det får helt enkelt bli som det blir!! :))
Har hur mycket roligheter som helst inplanerad i agendan och jag ÄLSKAR det verkligen!!! :)))
Pratade med Lillans pappa idag och jag finner inga ord, kan enbart konstatera att han är sjuk!! Men jag ska inte slösa någon mer energi på honom, det räcker nu! Jag har gått vidare och det är bara så synd att han beter sig som han gör. Men det talar bara om hur han mår och egentligen så är det väl synd om honom, men jag kan inte tycka synd om honom efter allt som han har utsatt mig för och gjort emot mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar