Idag har jag svårt att se det positiva i det som händer runt omkring mig. Jag känner mig bekymrad, ledsen och stressad :(( usch, undrar hur jag ska kunna vända dessa tankar???
Jag hade så gärna velat varit på plats i morgon! Stämningen är enorm och den kommer inte att kunna upplevas hemma i soffan, men jag tackar gud för att matchen sänds på tv:n, annars vet jag inte vad jag hade gjort.
Det känns så konstigt att se honom så sliten, liten och gammal men det är ju bara att vänja sig, han kommer aldrig att bli ung igen MEN tänk om han kunde få bli frisk och pigg så vi kunde få ha honom i vår närhet i många år till! Jag funderar mycket på vad jag kan göra för att underlätta för dem eller i varje fall för henne? Hon är så sliten,orolig och rädd. Men jag kan ingen göra,känns det som, annat än att vänta till tiden är mogen så att de eller i varje fall hon blir mottaglig.
Måste börja fundera och leta efter någon som kan passa lilla sessan när vi båda vill i väg på något men vem? Den enda som skulle vilja och kunna ställa upp är ju drygt 35 mil bort, min äldsta sessa! Usch vad jag saknar henne här hemma ...
Nä, nu ska jag sluta deppa, rycka upp mig och börja fundera vidare på framtiden ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar