Minnena bleknar med tiden, glömmer gör jag aldrig! Blicken som jag fick av henne när hon gick uppför trappan, har liksom etsats sig fast på min hornhinna men det bleknar mer och mer med åren, men ibland är det tydligare. Blev påmind idag då min systers dotter har "blivit" med hund. Ibland saknar jag henne så enormt mycket! Hon var alltid så glad och hon verkligen älskade allt och alla, framför allt livet! Jag tror att hon endast var 8-10 veckor gammal när vi tog hem henne, vi fick ungefär 3-4 år tillsammans. När jag insåg att vi inte kunde göra mer för henne, lovade jag mig själv att aldrig någonsin utsätta mig för detta igen!Det är utan tvekan ett av de absolut svåraste beslut som jag någonsin har tvingats tagit! Ändå funderar jag med jämna mellanrum på att ska en hund, självklart blir det i såna fall en Berner Sennen igen skulle inte kunna tänka mig vad det annars skulle vara för ras!? Men det är inte bara att skaffa hund, det är mycket pengar, jobb och ett enormt ansvar. Med andra ord, det tåls att fundera på ett tag till!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar