Vilken dag

Vilken otroligt tung och jobbig dag :(( Kämpigt värre, suck!

Igår kom äntligen Lillan hem igen :)) så skönt att ha henne här!!! Men jag måste erkänna att jag är väldigt orolig för hennes välmående ... Hur ska jag göra när det inte går att prata med hennes pappa?? Han varken vill eller kan fatta att det han gör påverkar hans lilla tös ... Idag pratade jag med honom om lillan och jag gav även på förslag om att vi kanske borde beställa tid på soc för ett samtal, för hennes skull. Men han blir endast förbannad och tycker att jag är så otroligt korkad som hotar honom med soc. Jag har inte hotat honom med soc, jag säger bara att vi borde gå dit och få hjälp eftersom att vi inte kan samarbeta runt henne ... Jag blir så trött och less!!! :((

Idag blev det bestämt efter många om och men, att vi ska ändra tillträdes dagen för husköpet pga att de nya ägarna ska börja dra in fjärrvärme och det hela handlar om försäkringar ... men vi har till den sista på oss att städa och de får inte flytta in förrän dess. På onsdag kommer städfirman och så fort de är klar ska jag lämna ifrån mig nyckel. Vilket faktiskt känns riktigt skönt, att det äntligen blir ett avslutat kapitel!!! Sen kan jag gå vidare eller i varje fall börja försöka gå vidare ...

Idag har jag hämtat hem det sista från huset, så nu är jag helt klar där, äntligen!! Oerhört skönt :)) Jag har en enorm tur som har "storan" som stöttar och finns där för mig, utan all hennes hjälp skulle jag varken orka eller hinna med!!! Även hennes pappa var hit i kväll och hjälpe oss att fixa en del saker, han är bara BÄST!!! Vad gjorde vi utan honom???

Har faktiskt fått mycket småärenden gjord idag. Skönt att få bocka av ... nu går det framåt och snar, mycket snart har vi ett riktigt hem igen!!! Vilken lättnad :)) Såg "flickan" idag, vilken syn! Så stor men samtidigt så otroligt liten. Att han inte skäms för att visa sig med henne eller också är det de han har kommit på så det är därför som han beter sig mot mig som han gör, han släpper liksom aldrig taget om mig. Undrar vad det kan bero på ... har han fortfarande känslor kvar? Ångrar han sig rent av? Gör det ont och retar honom när han märker att jag faktiskt kan klara mig utan honom? Märker han att lillan drar sig undan och är rädd för att mista henne? Har han kommit på att "flickan" inte var värd det här? Får han inte leka med henne som han vill? Eller har han redan lekt klart?

Idag var det vårdplanering för pappa och han kommer hem igen, vi och även han vill att han ska få den sista tiden hemma. Han har blivit mycket sämre, svagare och hjärtat orkar inte mycket längre till ... Jag önskar att jag kunde finnas till för dem mer än vad jag kan ... Det är en stor sorg och förlust, det gör så oerhört ont!!! Snart finns inte min pappa och flickornas morfar längre ...

I morgon ska jag ha "träff" med mina underbara studiekamrater :)) å på torsdag har vi webtenta, undrar hur det kommer att gå, hualigen. Har ännu inte hunnit läst allt :(( och det är en svår del som vi ska ha tenta på, det är ekonomi delen och det är inte direkt min starka sida. Men jag ska inte kasta in handduken, jag ska kämpa!!

På fredag ska jag försöka hinna rensa nere i förrådet, måste få fram täckbyxorna för på kvällen är det bandy som gäller ... första matchen för säsongen ... Det ska verkligen bli skoj!!! :)) Nu blir det till att krypa ner i bädden så att jag får min skönhetssömn och så att jag orkar med morgondagen. Natti natti ....