De tar ett tag innan polletten ramlar ner ... jag respekterar ditt beslut ... Jag har släppt tanken på oss, javisst gör det ont men jag kan inte göra något åt det. Vi ska för alltid vara vänner, vi ska ha en bra relation, vi har en underbar dotter tillsammans som vi har gemensamt ansvar för och hon kommer alltid att komma i första hand.
Jag måste gå vidare, hålla modet, kraften och styrkan uppe. Jag måste tänka på alla andra, flickorna, pappa, mamma, syster med familj ... Jag vill att det här ska bli en fin tid tillsammans med pappa, jag vill inte bekymra dem med mina problem, de ska inte få veta, de ska få sörja i fred och lägga fokus på de ... min tid kommer. Jag fixar det här, de känner jag i djupt i mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar