Idag är jag stark!!!! Och jag har faktiskt börjat känna en viss framtidstro :)) Jag är så glad, stolt och tacksam för att jag har mina underbara döttrar, den underbaraste familjen som man kan ha och för alla underbara fina goa vänner som jag har runt omkring mig ...
Livet går vidare och kanske kanske kan det bli riktigt bra till sist, trots att jag inte har honom kvar vid min sida ... jag kommer alltid att sakna honom och livet kommer inte att bli detsamma utan honom ... men jag SKA släppa taget och gå vidare, jag måste ...
Pappa är fortfarande på benen och det är jag så oerhört tacksam för, hoppas att smärtan inte kommer att ta över ... han är så oerhört tapper eller rättare sagt de är så oerhört tapper och jag är så tacksam för att jag har min älskade syster och svåger som finns där för dem hela tiden ... vad skulle jag ta mig till utan dem???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar