Usch vilken tung dag :(( idag har det snöat, riktigt blött och slaskigt har det varit. Det har varit så där riktigt grått och tråkigt. Jag har suttit vid datorn större delen av dagen, med att översätta två engelska artiklar och installerat ett statistik program. Tack och lov så fick jag till slut till det, annars har jag nog blivit tvungen att ringa x:et och bett om hjälp, men det känns inte bra. Inte för att jag tror att han har problem med det, de är jag som tycker att det känns pinsamt, vill ju kunna klara mig själv, vilket jag även gjorde till sist :))
Har även tillbringat en bra stund i telefonen idag :(( pratat med mamma och syster. Pappa har cancer och idag fick vi reda på att det har spridit sig ... usch det känns riktigt riktigt tufft, tungt och jobbigt. Hur hanterar man en sån här situation? Dessutom så vill min pappa inte prata om det och han vill inte att vi berättar för någon. Detta gör i sin tur att det känns ännu svårare. Men det är bara att acceptera och låta det verka fram hos honom själv.
Jag fattar det bara inte, min pappa har cancer, han som aldrig har rökt, snusat eller druckit speciellt mycket alkohol. Han har nästan varit mer som en nykterist. Han har även varit mycket ute i skog och mark. Boven i dramat är nog stressen, och de dåliga kostvanorna. Tillsammans bidrog de nog sen till att han utvecklade diabetes för ett x-antal år sen. Jag kan bara inte fatta det, Cancer min pappa och att det även har spridit sig, han skulle ju bli frisk efter operationen ...
Hur gör jag för att hålla skenet uppe? Hur stöttar man bäst? Hur ska hon orka? Hur mår han inombords? Är han rädd? Hur kommer det att bli? Hur ser oddsen ut för honom, kommer han att bli frisk eller dör han? Hur långt har han kvar i såna fall? Det snurrar tusen tankar i mitt huvud, känns som att jag sitter i en centerfug! Hur ska det då inte vara för honom ... och mamma?
Men nu gäller det att "bita ihop och vara stark". Vi måste peppa och puscha dem att det kommer att bli bra och att han/de måste fortsätta leva! I den mån han/de orkar. Frågan är HUR vi ska kunna få honom att hitta glädjen och viljan att kämpa vidare?
Även idag har det fungerat riktigt bra med mitt lilla projekt. Jag har fått ihop 2099 steg på stegräknaren, trots att jag inte har haft den på mig hela dagen, därför tror jag faktiskt att jag har kommit upp i mina dagliga dos med minimum steg. Och eftersom att det är fredag har jag unnat mig ett stort glas rött och lite godis, men endast lite godis :))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar