Juldagen

Det finns inga ord i världen som kan beskriva hur jag känner ... men första julafton utan pappa, dig, junior, din familj och huset avklarat , så skönt att ha det gjort! Det har varit smärtsamt och tufft på många olika sätt men jag överlevde i varje fall!!! Och flickorna överlevde!!! Vi kommer att klara av det här, vi har varandra och det är jag så oerhört tacksam för!!

Trots att jag kunde känna pappas närvaro igår så var det så oerhört tomt, så fel, så orättvist ... Pappa du är verkligen saknad av så otroligt många!!

Jag hade planerat att gå ut i kväll men eftersom jag inte känner mig helt kry så avstod jag, samlar på krafterna och pengarna tills i morgon. I morgon är det mellandagsrea och bandy som gäller :)) Jag hade tänkt haft en lugn och skönt kväll framför tv:n men i stället så ringde en vän och vi pratade länge. Vi brukar inte prata så ofta med varandra men när vi pratar kan det blir en stund :)) Han ville försäkra sig om hur jag mår, hur det fungerar mellan oss men framför allt så ville han försäkra sig om att jag inte skulle ta tillbaka dig. Han berättade så mycket, anledningen till det är att han vet vem du är och vad du går för. Han sa att jag aldrig skulle kunna bli lycklig med dig och att du inte är bra för mig, det du har gjort har han aldrig någonsin hört att någon annan har gjort mot någon ... Han sa även att han kunde höra att jag hade kommit en bra bit på väg ... och jag försäkrade honom om att jag aldrig någonsin skulle ta dig tillbaka! Och det menar jag verkligen, det finns inte en chans efter allt!! Trots att en del av mig fortfarande älskar dig eller rättare sagt en del av mig älskar den personen som jag trodde att du var innan jag fick veta vem du egentligen är! Det är så svårt att sära på, den du är och den jag trodde att du var.

Jag vet att jag klarar mig själv, att jag har världens underbaraste flickor, familj och vänner. Jag vet att en dag så kommer jag att vara redo för kärleken igen, jag har ingen brådska, kärleken kommer till mig när jag är redo ...

God fortsättning!