För mycket

Då har Lillan åkt till sin pappa igen och det känns så oerhört tungt ... Jag vill verkligen ha henne hos mig jämt ... Allt är bara så fel!!!

Var till pappa och mamma idag. Det är så fruktansvärt hemskt att se pappa så svag, sjukdomen har verkligen tagit över. Värken blir bara starkare och starkare ... om det ändå fanns något som vi kunde göra för att han skulle slippa genomlida detta. Det här är så hemskt så oerhört svårt och tungt att bära ...

Om ungefär två veckor flyttar vi, har ännu inte orkat packa. Usch jag vill verkligen inte det här!! Snälla väck mig någon och tala om att allt endast är en otäck mardröm ... Hur ska jag ta mig igenom detta???

Hur kunde jag tro att jag skulle orka plugga, tankarna bara far runt runt. Jag funderar på att avsluta min studier, men jag vill verkligen inte. Men det kanske inte är meningen att jag ska gå klart ... men vad är meningen då?

Alla säger att jag måste ut och roa mig men vart ska jag hämta den kraften? Det händer alldeles för mycket runtomkring mig. Allt är bara så jobbigt! Själva separationen, vetskapen om att du inte älskar och bryr dig om mig längre, att du har träffat en annan, bara få vara med Lillan varannan vecka, få vara mamma varannan vecka, sälja huset, packa, flytta, pappas svåra sjukdom, vetskapen om att pappa snart inte finns bland oss längre. ... Det är bara för mycket ... hur tar man sig igenom allt detta och dessutom samtidigt ...

Hur ska jag göra för att kunna gå igenom detta och förbi ... Usch just nu är livet bara för tungt!!! Det sägs att det finns en mening med allt som händer men vad kan vara meningen med detta??? varför blev detta mitt öde ... vad har jag gjort som förtjänar det här???