Allt och inget

Jag ÄLSKAR verkligen hösten. Hösten som erbjuder oss alla sina underbara härliga färger!!! Man blir bara så glad ...

Hösten ger ju också en anledning till att spana in alla härliga regnkläder som finns, tänk om jag ändå hade pengar, som jag skulle shoppa loss :))

Den här regnkappan i rött skulle vara ursnygg men jag måste medge att den är oförskämt fräsch i vitt också ...

Jag ÄLSKAR verkligen att tända ljus! Tänk att få krypa upp i soffhörnet på kvällen, när man börjar bli lite så där härligt frysen och mörkret faller på, att då få tända lite ljus i alla dess olika former! Hur mysigt som helst ...

Tårarna slutar aldrig trilla på min kind ... Hur många tårar kan man egentligen"tillverka"??? När tar de slut??? Sveket är så stort och definitivt, de gör så otroligt ont! Jag kan bara inte fatta!! Hur kunde DU, DU av alla??? Jag som trodde på dig, på din kärlek, på oss, på framtiden ... Vad gick egentligen fel???

Vad har jag egentligen gjort eftersom du tycker att jag förtjänar det här? Vad anser du att jag har gjort som förtjänar att gå igenom allt detta själv? Blev trycker för tungt, blev du rädd, visste du inte hur du skulle hantera det som händer med min pappa ??? Det var inte bara mig som du svek , du har svikit så många fler ...
VARFÖR???

Vi brukade alltid säga att vi var som ett pussel, att det skulle vara VI för alltid!!! Jag undrar vilken bit vi tappade bort och NÄR .... eller vilken bit du tappade bort och när ... Undrar om det var när du började bli uppvaktad av henne eller innan? Varför märkte jag inget, varför sa du inget eller är det så att du är förälskad i förälskelsen som du sa att din vän är, var det dej själv som du beskrev då??

Varför just hon? Hon har inget, varken utseende eller stil ... den enda hon har är åldern, får hon dig att känna dig ung och utan ansvar ... Det var förresten en som hade sett er tillsammans på en av stans klädaffärer och hon trodde att det var din dotter,
patetiskt- ja jag vet!! Pinsamt!!

Du är ju rädd för att bli gammal, rädd för att åren bara går och att det snart är över ... Du hade värsta ångesten för att fylla 50 år ... De mådde du inte alls bra i och det började redan när du fyllde 49 år, du sa då att nu börjar det gå utför och krämporna kommer. Du kände det i kroppen, synen blev sämre och så även hörseln, förmågan att känna lukter började försvinna, minne började svika, kroppen värkte och magen krånglade ...
är det så här det är att bli äldre sa du ofta ...

Du har verkligen lämnat djupa så efter dig och det kommer för alltid att vara sprickor i mitt hjärta. Kommer jag någonsin att kunna läka helt??? Kommer jag någonsin att kunna lita på någon efter det här??? Vi lovade varandra ärlighet ...

Hur ska jag någonsin våga tro på kärleken igen????