"Mormor"

Huset är sålt och idag skrev vi kontrakt! Tur att vi har anlitat en urgullig mäklare. Det var det absolut det värsta som jag har varit med om!!! Jobbigt och sorgligt precis som en begravning, skillnaden var den att det inte var "tillåtet och passande" att gråta ... Hoppas att jag aldrig mer hamnar i denna hemska situation ... Jag orkade och klarade av att bita ihop ända tills jag gick ut genom dörren då fullkomligt forsade tårarna ...

Det känns som att mitt hjärta har fyra hörn och att en sten från det ena hörnet har lossnat. Skönt att vi har blivit av med huset och därmed blivit mer klara med varandra! Snart kan jag vända blad och börja på ett nytt kapitel ...

Jag har nu förstått att det är ni och att det kommer att vara ni ... Du kommer att ge henne allt som jag ville ha, barn, giftermål, ett färdigt hus, resor ... jag får väl se det så att det blir kul för Lillan att få fler syskon ... Jag skiter fullständigt i vad ni gör MEN jag tänker inte önska er lycka till ... I mina ögon kommer du för alltid att vara en svikare, en lögnhals, en skitstövel och idiot! Jag vill aldrig mer ha tillbaka dig! Du är inte värld mig!!! Jag är värld någon som är mycket bättre!!!

Jag får en mer harmonisk känsla i kroppen och jag börjar förstå och inse vad du har gjort och vem du är. Jag börjar hitta tillbaka till mig själv ...

Pappa blir allt sämre, det går så rysligt fort, jag hinner verkligen inte med. Hur hanterar man sånt ... är verkligen så tacksam och glad för att jag har min familj och mina vänner - utan er skulle jag aldrig klara mig!!!

Tänk att det alla redan är fredag. Den här veckan har verkligen rusat fram ... veckan har varit hur mysig som helst och jag älskar att ha båda mina flickor sunt omkring mig!!! Den här veckan har vi verkligen umgåtts. I onsdags följde jag och Lillan med storan och hämtade hem hennes (familjens) nya prinsessa, en urcharmig liten blandras tik på 13 veckor. Med andra ord så har jag blivit "mormor" och Lillan har blivit "moster" ...

Tyvärr så har det inte blivit så mycket gjort i studieväg denna vecka men jag har helt enkelt inte haft någon ro i kroppen och knoppen ... men det lär väl bli bättre så småningom, hoppas jag i varje fall!!! Annars vet jag inte riktigt hur det blir.

Snart är det söndag och då åker Lillan till sin pappa igen :(( usch, det känns så tomt och ödsligt utan henne ... jag vill se henne utvecklas, uppleva henne varje dag, jag vill följa henne ... jag vill verkligen ha henne runt omkring mig hela tiden!!

Snart börjar ett nytt kapitel, som jag längtar :)) Känns både spännande och skrämmande ...