Är så trött, de bara snurrar i huvudet. Hur i hela fridens dagar ska jag hinna allt??? De är så mycket som ska göras ... MEN jag har fortfarande samma goa känsla i magen ... :))
När jag tänker på Lillans födelsedag går dock den goa känslan över, det här blir hennes första födelsedag som hon inte blir firad av oss alla tillsammans :(( som hon funderar, stackars liten! Usch jag lider verkligen med henne.
Det konstigaste av allt är att hon inte vill tala om för sin pappa hur hon mår och att hon inte vågar berätta för honom om att hon inte vill träffa hans nya "flicka". Hon vill inte göra honom ledsen och då väljer hon hellre att vara ledsen själv. Men det kommer att slå tillbaka mot honom, att han inte kommer ihåg ... hur viktigt det är att inte presentera barnen för den nya under det första året, att barnen behöver få bli bekväm i situationen med att föräldrarna har separerat innan man presenterar den nya. Men detta är väl pga att han själv vet att hon endast är in i hanns liv tillfället, snart har han lekt klart med henne. Om "flickan" skulle betyda något för honom skulle han välja att inte träffa henne de veckor han har Lillan, de ses ju i varje fall på arbetet så det borde inte vara svårt. Han ser verkligen till att Lillan inte kommer att tycka om henne ... och det är ju jag glad för. Anledningen till att han inte "taggar" ner de veckor han har Lillan är antagligen för att han är rädd att hon ska lämna honom innan han har hunnit lekt klart ...
Idag har vi sorterat på Lillans rum och hon är så duktig så, fast det märks att hon tycker att det är jobbig men hon biter ihop, vilket antagligen beror på att hon inte vill göra mig ledsen. Har även hunnit packat ner en hel del annat också.
Har även hunnit läst väldigt mycket idag och det känns verkligen skönt! I morgon har jag träff med min studiegrupp och sen så ska jag i väg och handla en del nödvändigheter ... och på eftermiddagen blir det till att fortsätta sortera på Lillans rum ...
Har så fruktansvärt dåligt samvete för att jag inte har hälsat på mamma och pappa på flera dagar men jag har inte hunnit och jag hinner inte innan torsdag så ... men nu är det så här och det får jag acceptera ...
Tänk vad lite uppvaktning kan göra gott för själen ... det är så skönt att veta att jag faktiskt duger precis som jag är!!! :)) Det finns inget som du kan säga för att ta ner mig ... du kommer inte åt mig längre, du kan inte trycka ner mig mer och det är jag så glad för. Jag är stark och jag kommer att bli starkare !!!
Jag vet att livet kommer att bli helt underbart ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar