Kan det vara möjligt, är det redan i en övergående fas??? De var snabbt!!! Att det skulle gå över fort har jag hela tiden vetat, men jag kunde aldrig tro att det skulle ske så här pass snabbt. Jag har hela tiden trott att hon skulle få "bära dig" och finnas där för dig hela vägen, tills allt var klart med huset .... Men som sagt, du ÄR snabb när det gäller sånt här ...
Idag när du var hit så såg jag ... de gör ont ... jag ser att du fortfarande åtrår mig, du skulle vilja ta mig i din famn men du vågar inte ... och du är för stolt!! Du skäms, sanningen har kommit ikapp dej nu och du vet att du har krossat mig och det förvånar mig att det faktiskt gör ont i dej... Varför har du så oerhört svårt för att säga förlåt??? Är det verkligen så svårt?? Jag tror att den dagen(om den nu kommer) som du ber om ursäkt för ditt handlande och beteende, att vi sätter oss ner och "pratar ut" om det som hänt, så skulle det bli lättare för dig, det skulle definitivt bli lättare för Lillan och för oss att kunna samarbeta runt henne ...
Anledningen till att du inte tar mig i din famn är att du inte vågar, du vet och jag vet hur det skulle sluta ...
Tänk om du någon gång i ditt liv kunde sätta någon annan före dig själv ... men men har man aldrig kunnat gjort det och är 50 år så är det nog oerhört svårt eller näst intill omöjligt ...
Jag skulle inget hellre vilja än att du tog mig i din famn och bad om ursäkt och att du verkligen sa förlåt ... men jag skulle nog aldrig varken våga eller kunna lita på dig fullt och fast igen, såren är för djupa, allt är förstört ... Jag vet att det var hon som var den mest drivande, men ändå ...
På ett vis så kan jag faktiskt tycka synd om henne, hon vet ju inte hur det egentligen är och var ... men på ett vis tycker jag att det är rätt åt henne att hon blir utnyttjad, bedragen och förd bakom ljuset. De jag inte fattar är hur hon kan svälja allt du har "smält" i henne, hur blåögd får man egentligen vara. Men det så klart hon saknar ju helt erfarenheterna och hon känner inte dig i grund och botten, hon har ju inte varit med tidigare ...
Jag svalde ju också det mesta, då när vi träffades ... och detta trots att jag hade erfarenheter av familjelivet och vardagen MEN jag kände ju inte dig och kunde inte veta vad du gick för, som jag led mig dig ... och jag sög i mig allt du sa ... Jag hade liksom inga bevis eller anledning till att inte tro dig ...precis som det är för henne nu, hon sitter i samma bår som jag satt i ...
Jag kommer alltid att ÄLSKA DIG men förlåta dig gör jag aldrig ... du har verkligen satt ditt spår i mitt hjärta och det kommer alltid att göra ont ...
Som sagt, jag om någon känner dig ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar