Allt bara snurrar runt runt. Jag trodde återigen att vi hade ett "avtal", ett "kontrakt" och att det betydde något för dig. Du lovar ... men troligtvis så passar det inte ... du får dåligt samvete och då bryr du dig inte om vad du har lovat. Jag blir ledsen, besviken och sårad men framför allt förbannad. Du tror att du kan göra som du vill, att du kan behandla mig som skit. Jag är inte värd det, jag har också ett värde! Jag är en människa med känslor, jag är din dotters mamma, jag är kvinnan du har delat de sista nio åren med!!! Jag är kvinnan som du en gång i tiden drömde om att få dela livet med ...
Jag tänker banne mig inte ta mer, jag orkar inte! Det är inte jag som drar och sätter mig själv i första hand, de är du som "sparkar på de som ligger", de är du som "drar undan mattan", de är du som sätter dig själv i första hand.
Du till och med håller med om att det är helt fel tillfälle, att man inte gör så här, att det är mycket runt omkring dig, att du mycket möjligt är i en 50-års kris ... men du vågar inte lita på mig, säger du. Alla bråk, alla diskussioner gör för ont, säger du. Jag undrar vad ska vi bråka om, vad ska vi diskutera? Har vi inte bråkat och diskuterat klart ??? Vad är det egentligen som vi har bråkat och diskuterat om? Finns dessa problem ens kvar så de skulle kunna uppstå bråk och diskusioner ...
Varför vågar du inte lyfta upp allt till ytan och ge oss en ny chans? Varför vill du inte ens se vad det skulle kunna bli? Varför vill du inte ens se vilka förutsättningar som finns?
Du är elak, du vill såra och du lyckas, jag lovar! Men varför? Varför vill du såra mig så oerhört? Varför räcker det inte med att jag redan vet, varför måste du strö salt i såren? Varför vågar du inte se tillbaka på vårt förhållande på ett objektivt sätt, varför måste du se allt i svart? Varför vågar du inte göra ett försök, det finns inget att förlora. Varför väljer du att vara aggressiv? Varför Varför Varför ...
Du flyr, och du är medveten om det. Du har alltid flytt, i det är du svag, feg! Sanningen kommer alltid i kapp ... men du gör det som är enklast, då skyller du på någon annan, du vågar inte ta till dig det som du har gjort och bidragit med, inse att det faktiskt är konsekvenser av ditt eget handlande ... jag vet att det gör ont MEN det blir skönt efteråt, och de dåliga samvetet lämnar äntligen en och man blir fri. Man blir hel som människa igen!
Är du verkligen redo att krossa så många människor? Är du verkligen beredd att krossa vår lilla älskade tös? Är du verkligen beredd att ta konsekvenserna ... Hur tror du att hon kommer att reagera? Hur kommer hon att hantera detta? Hur kommer hennes framtid att se ut? Är hon verkligen värd det här??? Varför är inte hon värd en chans? Chans till att få växa upp med sin mamma och pappa, i ett kärleksfullt hem eller få växa upp med en mamma och pappa som är vänner, som respekterar varandra och ser till hennes bästa?
Det du i stället gör bidrar till att hon aldrig kommer att få denna chans, vi kommer aldrig att kunna vara vänner ... du lämnar oss när vi behöver dig som mest, du vill inte ens försöka, du vill inte förstå, du väljer att drar, du väljer att sviker, du väljer att sätta dig själv först ... Jag kommer aldrig att kunna förlåta ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar