Varför

När jag ser lillan i ögonen gör det så oerhört ont, vetskapen om att hennes värld kommer att rasa samman, att inget kommer att bli som hon vill, att hon aldrig kommer att ha en hel familj ... de gör så fruktansvärt ont ... känns som att trycket i bröstet ska explodera och att jag ska falla ...

Jag vill bara fly bort ... till en egen lägenhet ... skrika ut till alla att du sviker mig nu, att du har träffat en ny som du sätter först, att du i denna situation väljer att sätta dig själv i första hand, att du tillåter dig själv att känna något för någon annan, att du inte ens vill göra ett försök ... Jag vill fly in i någons famn där jag kan få närhet, ömhet och tröst ...

Jag varken kan eller vill sätta mig själv först ... jag har ett ansvar ... jag har inget val ... jag måste vara stark!!! Jag tröstar mig med att det inte kan bli värre än så här ... de här är min största kris och när jag kommer ur den så kommer jag att vara stark ... starkare än någonsin ...

Jag förstår inte hur det kunde bli så här, jag hänger inte med!!! Varför gav du oss inte en ärlig chans ... varför berättade du inte ... varför ger du bara upp utan att kämpa ... varför tillåter du dig själv att känna och utforska ... varför varför varför ....

Jag kommer alltid att undra ... jag kommer aldrig att få svar ... de kommer alltid att göra ont ... jag kommer aldrig att förstå ...

Jag vill gå vidare i livet ... jag vill må gott ... Jag vill LEVA NU! HÄR!!!