Du hade verkligen chansen att få göra ett bra avslut på vårt förhållande, du, vi skulle ha vunnit så mycket, du skulle ha sluppit det dåliga samvetet som kommer att följa med dig livet ut. Du hade allt att vinna … synd att du inte kan se de. Vi kunde ha blivit vänner, hittat tilliten och respekten för varandra. Synd att du varken vågade eller ville ta chansen, att du inte kunde se vikten av det hela.
Jag, även du hade verkligen behövt att vi hade gjort detta på ”rätt sätt” d.v.s. rett ut problemen och tillsammans förstått orsak och verkan, sett allt ur, i sitt sammanhang. Sett på förhållandet med objektiva ögon, för vår och vår dotters skull. Jag vill och jag ska kunna se tillbaka på den här tiden med gott samvete, jag vill veta att jag gjorde allt för oss och lillan. Jag vill inte se tillbaka på hennes uppväxt med en klump i magen, med förakt och känna bitterhet, jag vill kunna vara stolt och kunna se tillbaka och återberätta för henne om hennes familj med värme. Jag vill kunna dela med mig av alla goda minnen och inte de svart … de kan jag med glädje släppa och glömma …det är inget som hon behöver veta och bära med sig.
Du tror att det handlar om mig och mina känslor, att jag ska ha min vilja igenom, att jag ska få styra och bestämma och sätta reglerna. Du tror att det handlar om dig och dina känslor, vad du upplever och känner, vad som är viktigaste för dig, vad du har rätt till. Du har så fel, de handlar endast om vår lilltös och hennes rätt till en trygg och bra uppväxt, rätten till sina föräldrar och deras sätt att samarbeta, deras skyldighet att se till att hon får det så bra som det bara går, trots att hela hennes familj rasar samman, att den faller i kras, att den aldrig kommer att finnas mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar