Närhet

I går var det en fin dag :)) och jag njuter av att må gott!!! :))

Vi var och hälsade på min mamma och pappa. Pappa var faktiskt jätte pigg och glad, skönt! Lillan vågade titta och prata med sin morfar, hon till och med satt bredvid honom och hon gav honom flera kramar :)) allt är nästan som vanligt, hon är i varje fall inte rädd för honom! Vilket känns så skönt! Finns vi här för henne, stöttar och pratar kommer hon att fixa det här galant, hon är så klok vår dotter!!! :)) Det kändes så skönt att mamma och pappa fick se oss tillsammans, se att allt är "som vanligt", nu slipper de fundera och oroa sig för oss ... fast de inget har fått vetat så tror jag att de har anat ... jag är så oerhört tacksam för det du gör!

Efter att vi hade ätit middag så spelade vi spel och sen åkte vi ut och "letade" björn, men inte då :(( men jag tycker att det känns "normalt och bra" att vi gör saker tillsammans.

Det har infunnit sig ett lugn inom mig, en slags harmoni och jag känner mig trygg, jag är inte rädd för framtiden och rädd för ensamheten, jag ser faktiskt ljust på framtiden trots att jag har mista det bästa och finaste ...

Jag saknar ömhet och närhet ... jag längtar efter en famn att krypa in i, få tröst och gråta ut hos ... men som det är nu så får jag nöja mig vid att "endast få prata ut och tömma mig på ord" ... långt långt där framme i tunneln så ser jag ett ljus ... där kan jag nog skymta en famn ... jag vet att "mister man en så står det tusen åter" men just för tillfället så vill jag inte ha någon annan ... men det är dags att börja "öppna"ögonen och se sig omkring ... vem vet ...

När man minst annar det så kommer "kärleken" står där framför mig ... jag ska inte leta, den får helt enkelt komma till mig ... jag har inte bråttom ... måste "tömma ut" alla andra känslor först ...